Änglar Finns

Jag har förlorat mer än livet, men vunnit så mycket mer…

Ja du, vad gör man?

oktober 30th, 2009 by maddelimadden

Så då. Halsfluss, rökhosta, förkyld, ont i hela kroppens innre och allmänt ont i skallen. Vart ska detta leda?

Funderar på vad man ska hitta på över helgen. På lördag kommer min syster, hennes man å 7 månader gammla dotter hit. Det blir väl en öl, film, och någon mysmat, Vad det blir vet man aldrig.

Håller på med ett Bildspel, allt för dig pappa. Bilder från ditt liv. I alla fall det jag känner till. Ska se om jag kan lägga ut det här sen, men det blir först efter begravningen. Något kort ska man väl orka ta där med. Även fast det är så mycke jag inte förstår, så vet jag att du har det bra där du är nu. Inga barn som du tror hatar dig, inga gnälliga tanter, inga folk som trycker ner dig någon stans. Du har hittat ditt rike, din plats i sagan. Ditt hem i evigheten.

Men i bland får jag skräckbilder av att du inte alls hamnat på någon vacker fridfull plats. Kanske du blir plågad än, av vad det nu kan vara. Kanske du hamnat på ett ställe där tiden går så långsamt, där mörker råder, och ondskans händer är kalla som is, eller glödande heta. Någon stans där du lider mer, dömd att kämpa för ingenting i en evighet. Möjligheten finns. Jag tror på att själen lämnar kroppen tillslut. Jag tror på att man har en aura som försvinner ut i luften när man slutar andas. Jag tror på att man blir kvar här, tills man löst någora av sina egna mysterier. Man får stanna tills man sett hur världen ser ut utan att man finns där.

Men, nog är du värd det bästa, för all den tid som du fått slita. Synd bara att du omgavs av otacksamma idioter…
Men om du gått halva vägen, så hade jag tagit stora steg mot dig. Jag trodde i bland att du förstod. Hoppades på att du kunde se längre än va näsan räckte. Men sånna är vi alla. Blundar gärna för allt som är tungt, svårt att förstå.

Skulle jag få chansen att träffa dig igen, bara för ett ögonblick. Då skulle min enda fråga vara-
Varför?
Sen skulle jag förstå mer, vara en aning klokare, och kanske kunna hämnas din död mot dom som sårat dig, plågat dig och trampat på dig, just för att det varit möjligt.
Men som sagt, vi människor ser inte längre än näsan räcker. Solen snurrar alltid runt oss själva. Har man lärt sig vara självisk, då sitter det, och man njuter av det när andra får ta skiten som blir kvar.

Du var en stilig man, mer kan jag inte säga.
Saknar dig, längtar eftr att få tillbaka den tiden vi aldrig fick. Jag är så lessen pappa, lessen för allt.

Leave a Comment

Please note: Comment moderation is enabled and may delay your comment. There is no need to resubmit your comment.