<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
		>
<channel>
	<title>Kommentarer till SUCK!!!</title>
	<atom:link href="http://mizzmad.bloggproffs.se/2009/12/15/suck/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>https://mizzmad.bloggproffs.se/2009/12/15/suck/</link>
	<description>Jag har förlorat mer än livet, men vunnit så mycket mer...</description>
	<lastBuildDate>Sat, 13 Mar 2010 19:13:00 +0000</lastBuildDate>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>http://wordpress.org/?v=3.6</generator>
	<item>
		<title>Av: Miss Borderline</title>
		<link>https://mizzmad.bloggproffs.se/2009/12/15/suck/#comment-8</link>
		<dc:creator>Miss Borderline</dc:creator>
		<pubDate>Tue, 15 Dec 2009 14:33:54 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://mizzmad.bloggproffs.se/2009/12/15/suck/#comment-8</guid>
		<description><![CDATA[Hej igen!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jamen det var därför jag fastna för din blogg oxå för att den är personlig. Själv tycker jag min blogg har varit oerhört depressiv nu ett bra tag, men det blir ju liksom så när man har en blogg av min typ, dvs den följer mina upp- å nedgångar för det är så mitt liv ser ut!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jag börja blogga 2006 och med jämna mellanrum så har jag blivit så less på mig själv så jag har tagit uppehåll och/eller raderat hela bloggen.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bloggen har hjälpt mig mycket just därför att man får respons från dom som läser. Att få stöd, andras åsikter, tankar osv betyder jättemkt! Jag har varit mer eller mindra anonym, har lagt ut bilder på mig i en gammal blogg på Expressen (den är raderad nu) men jag har aldrig lagt ut mitt namn. Men det där tycker jag är upp till var och en, både hur mkt man vill skriva om sitt liv och om man vill vara anonym eller inte.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ja enligt bloggexperterna ska ju en blogg vara nischad om man ska få många läsare, men jag skriver först och främst för min egen skull och om folk sen vill läsa det jag skriver och kommentera så är det bara en bonus :)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jag har hemska stora och breda ärr efter att jag ställt till det för mig och varit tvungen till stora operationer.&lt;br /&gt;Ett ärr löper på utsidan av ena armen från axeln ner till armbågen, på samma sida har jag två stora ärr på vardera sidan av underbenet från knät ner till ankeln.....jag brukar säga att jag är lappad å lagad å nu behöver jag bara få ärr på utsidan av låret och underarmen oxå så är det som om jag hade ett blixtlås längst hela vänstersidan;)&lt;br /&gt;Faktum är att fastän ärren är så stora och fula så tänker jag sällan på dom, dom är en del av mig helt enkelt. De första åren efter armärret så var det många som fråga ang det men numer är det nästan aldrig nån som frågar eller säger nåt om mina ärr.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ta hand om dig, kramen!!!]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Hej igen!</p>
<p>Jamen det var därför jag fastna för din blogg oxå för att den är personlig. Själv tycker jag min blogg har varit oerhört depressiv nu ett bra tag, men det blir ju liksom så när man har en blogg av min typ, dvs den följer mina upp- å nedgångar för det är så mitt liv ser ut!</p>
<p>Jag börja blogga 2006 och med jämna mellanrum så har jag blivit så less på mig själv så jag har tagit uppehåll och/eller raderat hela bloggen.</p>
<p>Bloggen har hjälpt mig mycket just därför att man får respons från dom som läser. Att få stöd, andras åsikter, tankar osv betyder jättemkt! Jag har varit mer eller mindra anonym, har lagt ut bilder på mig i en gammal blogg på Expressen (den är raderad nu) men jag har aldrig lagt ut mitt namn. Men det där tycker jag är upp till var och en, både hur mkt man vill skriva om sitt liv och om man vill vara anonym eller inte.</p>
<p>Ja enligt bloggexperterna ska ju en blogg vara nischad om man ska få många läsare, men jag skriver först och främst för min egen skull och om folk sen vill läsa det jag skriver och kommentera så är det bara en bonus <img src='http://mizzmad.bloggproffs.se/wp-includes/images/smilies/icon_smile.gif' alt=':)' class='wp-smiley' /> </p>
<p>Jag har hemska stora och breda ärr efter att jag ställt till det för mig och varit tvungen till stora operationer.<br />Ett ärr löper på utsidan av ena armen från axeln ner till armbågen, på samma sida har jag två stora ärr på vardera sidan av underbenet från knät ner till ankeln&#8230;..jag brukar säga att jag är lappad å lagad å nu behöver jag bara få ärr på utsidan av låret och underarmen oxå så är det som om jag hade ett blixtlås längst hela vänstersidan;)<br />Faktum är att fastän ärren är så stora och fula så tänker jag sällan på dom, dom är en del av mig helt enkelt. De första åren efter armärret så var det många som fråga ang det men numer är det nästan aldrig nån som frågar eller säger nåt om mina ärr.</p>
<p>Ta hand om dig, kramen!!!</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>
