Änglar Finns

Jag har förlorat mer än livet, men vunnit så mycket mer…

Mitt liv, Har du skadeglädje, så kommer du vika dig på mitten av skratt.

oktober 9th, 2009 by maddelimadden
Ja du, nu sitter jag här, mitt i ett liv, mitt i ett helvete, som jag dock inte skapat åt mig själv.

Det är inte konstigt att man blir deprimerad. Och jag vet precis vad det är som gör mig så fruktansvärt nere.

Lucia 2008, då opererade jag bort gallstenar, det var jag tacksam för.

I mars 2009 opererade jag bort ett litet foster i min mage som hamnat fel, vem tror du kände sig skylldig?

4 månader efter de, då va de missfall, och vem var skylldig för den döden?

Sen in för ett cellprov, tandläkare nästa.

Och nu, nu ska jag in och operera bort yttersta delen på livmoder tappen. Bränna bort de.

Mitt uppe i detta, så har jag börjat titta lite konstigt i spegeln. Fettet väller ut åt alla konstiga håll. Jag kan se hur jag stinker i spegeln, som när man ritar doften från en hundskit i en serie. Så mycket hat mot mig själv som strålar ut. Skam för hur mycket plats jag tar upp. Jag är inte värd den platsen, när det finns dom som inte ens ryms på en nål. Håret är aldrig bra, armarna för feta, naglarna har alltid fel färg, ögonen är för stora, för små, för gröna, för mörka, välj själv. Mina lår är tjocka som brandsläckare, magen ser ut som en tsunami när jag skrattar. Mina fötter stinker, dessutom är dom för stora. Jag har inga fina kläder, för stora el för små, för mörka. Eller så är det så att dom inte passar med något annat plagg jag har.

Inte nog med detta. min pojkvänn är världens stelaste, hårdaste, tråkigaste människa man kan ha med att göra. han är inte helt oskyldig till att jag mår dåligt heller. Varför ska man ha ett förhållande utan kärlek? Hur kan man kalla någon för bejben, om man inte ens kan krama människan? När han märker att jag blir deppig, då håller han sig borta och gör saken ännu värre. Jag känner mig så ensam. Vänner har jag, min familj finns inte långt borta. Men ändå så ensam, på en annan planet. Varje vardag sitter jag i ett klassrum, fullt av folk som nog inte tycker att jag är den skit jag ser i spegeln varje dag. Men dom är så långt borta från mig, allihop. I bland vill jag bara gråta mitt bland dom, men resultatet av det skulle bli förblindelse, dövhet och en del röda kinder.

Alkoholist ja. Som min 18-åriga lillasyster kallade sig. Det var inte många år sen jag fick den diagnosen slängd i ansiktet. Åkte in till sjukhus på grund av gallstens besvär, kom hem med alkoholism i bakfickan. Det är och kommer alltid vara ett stort problem för mig, men jag börjar vänja mig. Jag kan inte vara med på större tillställningar, då åker jag dit, bygger upp skammen för allt jag ”tror” jag gjort. Man kan inte prata om minnesluckor, för hela kvällen flyter lätt ihop till en stackars lucka i livet. Dagen efter är bara för härlig, sällan man blir bakis då man dricker dagligen, men håller man upp, så lider man plötsligt hårt av att kroppen inte längre får i sig de giftet den så länge njutit av.

Så, jag är en nykter alkoholist. En fet, äcklig besvärlig sådan.

//Miss_Mad

Redovisning i dag!!

oktober 8th, 2009 by maddelimadden

HELVETE ALLSÅ!
Vilket fjasco.
Tror aldrig att ajg vill redovisa något igen, inte inför en hel klass, och inte i en så stor grupp. Det gick åt helvete. Jag va taggad å redo. hade kontroll, som man bör ha, men inte över restens arbeten. Så typiskt…

Men va fan, de gick bra för mig. Jag tog de ganska kallt ändå, trotts svindel å allt va de nu va.
Så, grattis Madde
Får se vad lärarna tyckte på tisdag.
God natt världen

Min Älskade Syster

oktober 7th, 2009 by maddelimadden

Öppna ögonen syster, öppna ditt hjärta på glänt och alla dina sinnen. Se dig omkring, lyssna på dom som vill dig väl, känn den kärleken du har omkring dig, sluta blunda för allt det fina. Lilla gumman, jag vet hur du känner. Jag känner igen känslan av att man inte orkar bry sig. Att inte orka bry sig om livet, inte orka hänga med. Man bryr siginte riktigt om hur det går, även om oron är där. Man orkar inte ens lägga ner sin dyrbara tid och energi som man behöver till att tycka synd om sig själv på att fundera på vad som kommer sen. Veckorna ser lika dana ut, dagarna flyter ihop och blir en, varje dag. Man undrar om alla är lika blinda, undrar om det finns någon som ser, men kanske står emot frestelsen att sluta vara delaktig i detta systemet, som i själva verket tar dö på oss. Men man själv vill inte vara delaktig. Man känner inte ens för att lägga sig i sitt eget liv, det är ju bara skit ändå.

Tror du att du är ensam?
Tror du att du står blottad helt själv?

Den biten kan jag helt utan facit med. Så många vänner, ständigt sällskap. Men ändå har man aldrig varit ensammare. När man väl är ensam med alla materiella ting man äger, fylls kroppen av ångest, man vet inte vart man ska ta vägen. Man blir helt kraftlös, allt man gjort brinner upp, och mitt i askan står man. Huvudet fullt av minnen. I bland gråter man, önskar sig själv ett berg att hoppa från, om och om igen. Men, ändå är ensamheten det man längtar efter mest av allt. Det är då man kan vara sig själv, leta efter ett ljusa någon stans.

Så tro inte att jag inte kan dig utantill, tro inte att jag är kall och känslolös. Visst vet jag att min kärlek till dig kommer ut i fel formler i bland. Men jag är rädd om dig, och jag ser hur du skakar av dig livslusten hela tiden. Utan en tanke på hur det påverkar din framtid.

Du gör mig ledsen, besviken och sånt som du inte bryr dig ett skit om.

Men älskade syster, lyssna nu. Jag kan hjälpa dig, om du låter mig. Hör av dig!!

deprimerande som fan

oktober 7th, 2009 by maddelimadden

Ja du, det känns ju att sommaren e slut, hösten kommer. Den drar med sig massa skit hit, till mig! Allt i livet tycks gå åt helvete varje år i september. Då faller jag, som stenar som aldrig tycks nudda marken. Så förbannad blir jag på allt och alla just såhär års. Då är det bäst att man aktar sig.

Titta bara på dom som alltid ska käffta. Varför gör dom så, kan dom inte bara flyta omkring, så som jag alltid gjort. Och kolla dom som Bara ugglar genom livet, vill ha det som de alltid varit. Kolla den som bor på bänken på torget, just för att de alltid har varit så.

Håll ett öga på alla dom som tror sig veta bättre än andra, en vacker dag får ni det ”in Ur Face” av mig, så håll käfften.
Och varför i helvete ska man behöva göra som alla andra. Kanske det bara e så att vi föralltid ska vara arbetsmyror under våra högre makters regler och lagar. Dom säger att det system dom byggt upp åt oss, funkar… Men vadå funkar????

Det är inget som funkar. Kanske för tillfället, men sen då? Vi förstör våran värld som vi ska bo i en lång tid framöver. Våra barn får ta skiten, barnbarn å ännu inte påtänkta individer. Alla kommer dom att få jobba med det vi skapat, all skit som vi har satt på denna jord.

och vad tar man ut sin ilska på om inte på människan?

Det är dags nu… det är dom högre makterna so mbör göra något nu. Annars e dom inte värda den possition dom har!

RÄTT EL FEL????

Förr och i dag, skillnaden är stor!

september 28th, 2009 by maddelimadden

 713384_small

Förr så va detta en grej som man gjorde. När någon dog, eller när man mådde skit på grund av sin dåvarande pojkvän. Jag minns att i bland gjorde omgivningen det så otroligt svårt att stå emot. Det var en sån tillfredsställelse. Den ersatte helt enkelt all annan smärta som man kände. Jag somnade med armen helt uppskuren. Vaknade på morgonen med en blodpöl med en meters omkrets. Tjockt, rött, stelnat blod. Men då bodde jag även på behandlingshem. Så någon pysslade om mig, torkade upp blodet och la bandage runt min arm. Jag minns att jag skämdes för vad jag gjort, men ändå så förstod jag, av den tystnaden som var, att det inte bara va jag som tyckte synd om mig själv, utan även dom som då stod mig nära.

 

DSC00057

Här är mitt liv i dag. En tokig, lugn, lyhörd pojke. 2 år och ändå så vuxen och förståndig. Jo, livet går i vågor, och tillslut, kan man bara skratta åt sin ungdom, när man fårstår att man själv plötsligt är mamma, en flickvän, men mest av allt, En mycket älskad människa, som har såååå mycket att bjuda på.

Så, tack för mig!

« Previous Entries Next Entries »